Driver's High

Du var mormors hund... men det kändes som om du var min när jag var med dig.

De som säger att man inte kan ha samma relation till ett djur som man kan ha till en människa har nog inte haft djur. Eller så har de helt enkelt inte samma sorts inställning till djur. För mig så har mina hundar varit (och är) en del av familjen. Min första hund, Zigge, som jag fick när jag var 6 år var som en bästa vän, likaså Zorro. Och Mini.

Och Ida hade jag också ett starkt band till. Snällare och mer underbar labrador hade man fått leta efter.

Jag må inte vara religiös eller tro på Gud, men jag tror på andar/spöken och liknande. Och jag hoppas att på någotvis att Ida är med morfar och Carro nu.

Och när ska tårarna ta slut? Fan vad jag saknar henne.

Jag är fortfarande inne på en nostalgi-tripp bland alla mina gamla bilder. Den här bilden fick mig rent utav att börja skratta högt för mig själv här hemma! Bilden är tagen sommaren 2007 då jag tog ett tåg in till Göteborg för att träffa en vän jag lärt känna online, Sofia.

V.S.S.K.U var en liten "organisation" vi skapade tillsammans bestående av endast vi två, haha. Det står för "Vi som stödjer kåta ungdommar". Och när vi var inne på en leksaksaffär så kunde vi inte låta bli med att lämna något efter oss ;)

Dock så lär ju ingen ha fattat vad det står för! Bara fått en hint av delen "hentai ftw 8D" om man nu är familjär med japanska termer!

Ah gud, vi brukade ha en hel del kul tillsammans online!

Äsch, nu ska jag fortsätta med mitt spel! :)

En bild som jag tog den 21 maj 2008 när jag satt på flyget till Toronto. Det var första gången jag helt själv åkte iväg till ett annat land där jag egentligen inte kände någon som jag träffat förr.

År 2007 lärde jag känna en av mina bästa vänner, Beverly, och hon kommer från Kanada. Vi hade samma intressen, kunde prata om allt och inget... och vi kom på att vi ville gå på ett japanskt populärkulturs konvent tillsammans i Toronto, som heter Anime North.

I juli 2007 säger jag till min mamma att "Nästa år så åker jag till Kanada och går på konvent!", jag fick svaret, "Jaså du, ja det gör du nog heeelt säkert." Tydlig ironi.

Berättade för pappa om min plan, och han blev uppspelt och betalade min resa med argumentet "Man ska fan passa på när man har chansen!", och pang poff så hade jag bokade biljetter till både flyg och konvent. Fick självklart bo hos Beverly, så hotell behövdes inte mer än till konventsdagarna då det låt i centrum, och Beverly bodde i ett område som heter Markham... och Toronto är JÄKLIGT STORT!

Kommer aldrig glömma då jag kom av planet (och äntligen blev av med den fulla irländaren som setat framför mig under ca 9 timmar), hade svårt att hitta ut, och jag var jävligt nervös när jag fick svara på säker 20-30 frågor för att ens få komma igenom. Efter många om och men så var det bara att kika runt efter Beverly, och det tog inte lång tid innan jag såg henne. Och vi klickade lika bra i verkligheten så som vi gjorde online.

Vid ett tillfälle då jag gjorde en super uppdatering på min dåvarande blogg för att låta släkt och vänner veta vad jag höll på med så somnade Beverly på mitt ben. Kunde inte låta bli att ta ett kort med mobilen, hon såg så söt ut när hon låg där och kramade sin Itachi-plushie. Lät henne sova tills jag var klar med mina ärenden online.

Och gud vad jag saknar henne! Vi brukade prata varje dag, men sen helt plötsligt så kom studier i vägen för oss båda och vi var sällan inloggade samtidigt pga att det är 6 timmars tidsskillnad.

Nu har vi inte pratat på flera månader, så jag skickade iväg ett mail till henne för att prata lite igen, och fråga om det finns någon chans att man får komma och hälsa på igen :)

Jag trivdes verkligen i Toronto. Vill tillbaka många gånger!

Men nu är det nog dags att sova... den är ju snart halv fem på morgonen, haha.